Innan det bodde några människor i Junsele, fanns här jättar.Till slut var det bara tre kvar. De hette Kettil i Vallen, Labb i Ruske och Törel i Mo. Kettil och Labb var ofta ovänner. När de blev riktigt arga på varandra, tog de stora stenar och kastade. Du kan nog tänka dig, hur starka de var, när de kastade stenarna mellan Vallen och Ruske. Stenarna nådde ibland ända fram men träffade aldrig motståndaren. Det är därför, som det är så mycket sten i dessa byar. Vi kallar dem flyttblock, för att de följt med inlandsisen.
Den tredje jätten var fridfull och gjorde aldrig någon något för när. En dag, när hans hustru var ute och gick, fick hon se några underliga varelser. Hon plockade upp dem i sitt förkläde och visade dem för sin man. Men Törel, som visste bättre, sade: "Gå genast tillbaka med dem! Det är de nya jordgrävarna, som skall komma efter oss". Hustrun gick då tillbaka med dem. Det var en bonde med häst och plog, som jättekvinnan hade burit i sitt förkläde.

 

Sagan om Åldersstenen.

I Betarsjön, efter Sandnäslandet ligger Storåldersstenen. Den kastades av en jättemänniska, när han för första gången fick höra kyrkklockan. Han steg då upp på Kettlaberget, som ligger i Vallen, fick tag i den här stenen och kastade den emot kyrkan, som var i Mo. Men han nådde ej längre än hit. Sen tog han en ny sten som var betydligt mindre och kastade på nytt. Men den gick ej hellre längre än en ½ km längre fram. Nu är det så, med dom här stenarna, att dom snurrar för var gång som dom får höra kyrkklockan. Stenarna ligger ungefär lika långt från stranden, några tiotal meter, men den större är stor som en lada över vattnet.

 

Sagor

Denna sida skapades av Junselevallens byalag 000303. Senast uppdaterad 010110.