|
ETT
LITET RÖTT HUS på Våll’n kallas ”Zackes”. Ovanför ytterdörren finns
numera en vackert snidad skylt med det namnet. Där bodde Zakarias Lundin med
sin familj under mer än ett halvt sekel.
På Våll’n kallades han sällan något annat än
Zacke. Han var född i Ådals-Liden 1882. Sina första år tillbringade han
med föräldrar och syskon uppe på ett berg, Västanbäcksberget, strax ovanför
Näsåker.
Hans pappa, Johan Peter Zachrisson Lundin, arbetade där
vidare med ett litet ensamt torp som farfar, Sakarias Persson, hade börjat
odla under första hälften av 1800-talet. Sakarias Persson (1818-1898)
omtalades som ”’n Sakre på bärjä”, men han kallades också
”Kraften” på grund av sin styrka.
JOHAN
PETER ZACHRISSON, som tog namnet Lundin, var gift två gånger. Hans första
hustru, som hette Botilda, dog 1878. Han gifte därefter om sig med Anna
Helena Sjölund. Tillsammans fick de sju barn. Zakarias var nummer två.
Johan Peter dog den 21 november 1892, 44 år gammal.
Anna Helena gav sig då i väg med fyra av barnen och hamnade i Hällberget, några
kilometer nedanför Våll’n, där Zakarias snart fick börja arbeta som dräng.
Han var tio år när de kom till Hällberget. När han var 19 år, 1901, dog
hans mamma. Hon var då omgift.
1908 gifte sig Zakarias med Brita Erika Berg, som var
sju år yngre. Hon var dotter till den siste båtsmannen på Våll’n och
arbetade som piga i Hällberget. De fick med tiden fyra barn.
Zakarias avled 1968,
Brita (”a Zacke-Brita”) 1979.
|
|
ZAKARIAS
LUNDIN TYCKTE OM att läsa och skriva och han hade gott minne. Långt upp i åren
kom han ihåg långa dikter och visor som han hade lärt sig i sin barndom.
Han var också en mycket god berättare.
I 80-årsåldern
skrev han ned en av sina berättelser, om en dramatisk ”Älgjakt till sjöss”
som han själv hade varit med om.
Jag har skrivit av hans text ord för ord. Ja, han var
min morfar.
------
|